För fem är sedan, Jeppe!

Jag jobbade för mycket, …kundmöten runt hela landet, ett tjena! till kompisarna och kanske ngn öl en fredag med dom….var då singel(som jag igen blivit nu), och de jag kvinnor jag träffade gjorde jag runt om i landet, och helst inte när mig…hade inte tid och lust och ork för ngt som närmade sig seriöst…började det bli seriöst så stängde jag bara av mobilen…   

Morsan o farsan kunde på sin höjd räkna med ett samtal i veckan…syrran i usa bemödade jag med att Maila ibland…  

Gick bra på jobbet, bäst i klassen, en jättebonus hägrade! Stod   ut  med finansvärldens redan då ”sossar är kommunister och vi ”anställer en kvinna med jättetuttar så vi kan ha ngt att leka med på konferenserna ” kommentarerna…tänkte, well jag är inte som dom men jag gapade och svalde  ….(här vill jag tillägga att jag själv är nog ”allmänborgerlig…lite omodern socialliberal typ”)….men inte ngn gammelhöger…

Nåväl…kände mig tröttare och tröttare…började bli hypokondrisk tog tempen tio ggr om dagen och om ngt avvek så hade jag nog cancer eller hiv…

Det gick snabbare, …”mäklarbricka” på Stureplan… hemgång med ngn bimbo i 22 årsåldern som just spenderat sina pengar på en tatuering i svanken och nya bröst.

Var på fest Hos Mats Qviberg hälsade på fondcheferna på de stora bankerna…kindpussade mina läppar såriga …

Men jag kände mig trött….mådde illa på kvällarna…orkade inte prata med dom som betydde ngt…

Sedan en dag…PANG PANG…kunde inte komma upp ur sängen..hade kvällen innan sätt en actionfilm (the rock)…och vid varje snabbt klipp mådde jag illa….ville kräkas, men orkade inte…

Men upp ur sängen kom jag INTE! Jag ringde mig sjuk, insåg att jag ”gått in i väggen” (ni vet det som bara lata och kvinnor gör)…..dessbättre hade jag en bra personalavdelning: …som fick mig att gå till en psykolog!

Först var jag nog” jag är inte sjuk” …och ganska dryg, …men efter några veckor, …insåg jag fakta….

Men dum som jag var skulle jag tillbaka snabbt, emot läkaren och psykologens ord, så var jag tillbaka på en månad….  

Vaknade upp en måndag kl 15.25 och insåg att jag sovit sedan lördags kväll….

Phuuu”hur kan det hända mig? …jag som är så stark” fan……jag skyllde på allt möjligt UTOM mig själv…, familj, vänner och andra fick höra mig beklaga mig som ett litet barn över att det var deras fel….  

Räddningen?...Morsan och farsan som kom och hämtade mig med lätt våld och tvingade mig hem till dom där jag låg på en soffa i en månad..och blev typ tvångsmatat som ett barn.

Polarna som ringde och frågade hur jag mådde, som kom dit och pratade och såg på tv med mig….

Sedan efter ngn månad fick jag nog…gick en kurs i meditation och en i yoga..läste böcker om folk i min situation…

Jag ordnade en ny roll på företaget som var betydligt mindre välavlönad men som gjorde att jag gick hem kl fem…..

Två månader jobbade jag 25% av tiden….två 50%...gick upp till 75%vilket var jobbigt …men grejade den på två månader

Har aldrig hamnat  där igen, men är fortfarande känslig för stress, och då och då…kanske ngn gång i kvartalet har jag en sådan dag..…men nu har jag vett att snabbt ta ett yogapass, lyssna på musik jag älskar och ringa mina föräldrar , syster eller ngn av mina bästa vänner….och även om jag är man är jag inte rädd för att gråta…..  

Sensmoralen?

Alla kan drabbas

Tro inte du är stålmannen

Det finns viktigare saker en du själv och din lön(självisk som jag var insåg jag inte att mina föräldrar, syster och vänner mådde dålig av att jag gjorde det)

Det är okej att må dåligt ibland!…hantera det efter bästa förmåga..prata..lär dig av det!

Ha det gott ni som läser detta, och igen: …ta hand om er!..

Alla jag länkar till skriver bra och intressant  

Men denna är viktigast, läs gärna igenom vad som skrivs, statistik och allmänna diskutioner om detta ämne...!

http://traffic.bloggsida.se/