I sverige spenderar vi ungefär 1.500.000:-  på en cancersjuk som inte har NGN CHANS ALLS att leva på ett dygn(mediciner, livsupphållande "medel")

Min älskade morbror som inte annat ville än att DÖ för att slippa smärtorna och "förnedringen" att slipp blöjor ........Han vägrades ju det  ...och hölls till liv en månad till en sjuk kostnad.....varför kan inte vi inse faktum....?

Ja det är ju en bra fråga...troligen beror det på att vi Svenskar har ett behov att vara "broder duktig".....jag VET att Sture skull önska att de sista veckornas 10 miljoner skulle gå till att rädda ngn som kunde leva...eller forskning...men som vanlig i sverige...keep the life up.. 

så vad tycker Ni ?

Ngn som vill dö...har ONT,  ingen chans att överleva....skall man kunna med en spruta ta hans/hennes liv eller skall man till varje grad hålla honom/henne till liv?...

Fick ngn gång en lista på olika typer av mer eller mindre märkliga böjelser...

En av dom är sk dendrofili...dvs man tänder på träd   

Då undrar man om kvinnlig dendrofiler tänder på råbarkade träd med stora grenar, eller mer finlemmade träd..  

Eller den manliga dendrofilen, vill han ha ansade buskage eller mer vildvuxet?...hmmmm...mycket att funderar på där   

Tillbaka i stan!..eller iallfall tillbaka till Hägersten;)

Pratas ibland om sjukvård, och olika sjukdommar som har olika status…tänkte kort ta upp två, en ”manlig” och en "kvinnlig" åkomma, som dels bägge,framförallt den kvinnliga kan ödelägga sexlivet och kanske tom ett samliv med ngn.

Själv kan jag prata lite för den manliga delen, dvs Prostatit…finns flera varianter, och den som beror på bakterier(ofta en urinvägsinfektion eller klamydia) kan man bomba bort med starka antibiotika under en längre tid…men den som givetvis fick beror troligen på en stark nedkylning jag utsatte mig för när jag som 18 åring tyckte att hoppa på isflak efter en fest var en lysande ide..  

Där har man inte hittat ngt botemedel, utan ”det försvinner med tiden” är ngt  man får höra av veterin….förlåt jag menar urologen…

I början trodde jag att jag åkt på ngn ”skamlig” sjukdom….kissa ofta, sved ibland..smärta i ljumske och nedre delen av ryggen…efter lite ”roliga” undersökningar med topsar i urinröret   och finger längst in i rumpan   hos diverse veterin..jag menar läkare…så konstaterades du har prostatit, darn jag var 25 år när jag fick det, iof först var jag nöjd att det inte var ngn könssjukdom…men i efterhand önskar jag att det var det då man kan iallfall medicinera detta…

Efter otaliga idioter till urologer, varav den sista sa…ungefär så  här….”detta är ingen sjukdom det forskas på…den är inte tillräckligt statusgivande att hitta ett bodemedel till och är inte dödlig….”NEHE”….

För mig är den lindrig, kommer och går, får inte kyla ner mig, men  den dyker upp med ojämna mellanrum…

Efter att själv forskat på nätet, hittade jag en naturmedicin ”cernitol” som funkar ganska bra , och den är iof inte billig…så om ngn läsare lider av samma sak, rekommenderar jag just cernitol

Den kvinnliga varianten är vad jag kan förstå ännu värre, det är en sjukdom som heter vestibulit, en av mina länkar http://hypofysen.blogg.se/ skriver endel om denna åkomma…

En av mina gamla klasskamrater led av den samma, hon fick omöjligt att ha sex(gjorde för ont), hade tom svårt att kunna använda en tampong..

Träffade henne för kanske 5 år sedan och då hade hon blivit av med det, hon vet inte varför hon fick det, eller varför det upphörde, men från det att hon var ca 20 till hon var 34  var det omöjligt att ha sex, eller tom rida sina hästar!

Hon fick ungefär samma svar som jag…det går över…det syns inget fel…det är inget det forskas mycket på (i början av hennes sjukdomstid tror jag inte ens det fanns ett namn på det)

Så man undrar alltså, sjukdommar som inte direkt dödar, men försämrar levnadstandarden drastiskt är inte värda att forska på?