H

21 juli 2010 22:44

Det är en jättesvår fråga eftersom alla inte är beräkneliga i slutskedet/ anhöriga kan påverka/ media kan påverka osv osv. Jag är för att individen får bestämma, men det kan ibland vara svårt att veta exakt vad det är.

Lena

22 juli 2010 08:22

Aktiv dödshjälp är en svår fråga och har inga enkla svar, dock vet jag, då jag är i branchen att vi väldigt ofta avslutar livsuppehållande vård och övergår till att bara lindra smärtan och plågan i slutskedet. Många hospice arbetar bara med just detta. Döden skrämmer, och i vårt sammhälle där ett ideal om evig ungdom levere så starkt tycks döden vara något obegripligt. Man har rätt att tacka nej till behandling som patient, vill man inte ha mer cellgifter eller mer medeciner så kan avluta din behandling, men steget därifrån till att aktivt ge något som avslutar livet är stort... och svårt....

Xecute

22 juli 2010 11:06

Jag tycker absolut att den som verkligen vill dö, ska få göra det.
Problemet är att kunna veta att personen verligen menar det, är helt klar i huvudet osv. Det måste isf finnas mycket noggranna förhållningsregler. T ex kanske att personen har skrivit ner något innan sjukdomen om att h*n vill dö i en viss situation. Kanske vittnesmål från anhöriga. Sådana grejer.

baraenjeppe

22 juli 2010 12:12

Xecute//
Jag är inne på ditt spår, men risken är ju att det kan missbrukas...ngn som inte kan tala för sig, vars släktingar vill ha arvet och de säger att "han ville om han hamnade i denna situationen"...
Hur vet man som frisk, hur man kommer reagera som svårt sjuk...kanske är det så att man vill leva vidare när man väl är i den situationen. Väldigt lurigt
Lena//ja det är stort och svårt, frågan är om man bör ta det steget? Jag har argument både för och emot...men har i princip inget emot aktiv dödshjälp om det är ett 100% säkert fall...men är rädd att det kan komma att missbruka.
H//Ja precis så känner jag...rackars lurigt detta, allt är ju inte svart/vitt....utan finns mycket grått oxå!

Xecute

22 juli 2010 12:22

det där att bara lindra i slutet, som Lena skriver omdet tycker jag är mycket bra. Men sedan finns det ju människor som har sådana plågor att de inte går att lindra tillräckligt. Min mormor dog nyligen, de hade säkert kunnat göra en massa mer, men vi var eniga med läkarna om att det bästa för henne var att inte försöka mer, utan helt enkelt bara lindra de värsta plågorna innan döden kom.
Håller med om att vi är alldeles för rädda för döden. Tror det har att göra med industrialismen. Nu bor så många i städer, eller kommer ändå inte i kontakt med liv och död på samma sätt som man gjorde förr.

Xecute

22 juli 2010 12:23

Glömde; jag tycker att i ett fall som din morbrors, där det inte finns NÅGON chans till överlevnad.. och där döden ändå är nära förestående... då ska man fan få dö!

Jenny

22 juli 2010 15:14

Jag tycker att man ska få hjälp att dö om där e konstaterat att där finns inget mer att göra.. Jobbar i vården o ofta känns det som om man bara förlänger deras lidande till ingen nytta..en dag till i plågor..när jag e döende i framtiden så vill jag ha rätten att avsluta mitt liv lugnt o stilla istället för i en segdragen plågsam död

baraenjeppe

22 juli 2010 16:21

Jenny// Håller med, jag önskar själv få bestämma när jag dör om jag är rikigt sjuk och har svåra smärtor.

noboytoy

22 juli 2010 21:53

Själv har jag deklarerat för familjen att om jag hamnar i läget där jag ligger apatisk som en grönsak, så är det den som tar livet av mig som får alla pengarna;). Brorsan anmälde sitt intresse direkt.

baraenjeppe

22 juli 2010 22:07

Noboytoy..ha ha...jag skall nog köra samma taktik tror jag ;)